MariaCecilia

Kanske ett dåligt försök att börja blogga igen. Men, i och med mitt nya jobb som börjar om 11 dagar och alla tusen saker jag hunnit reflektera över under mina hittills sju lediga veckor är det hög tid att börja skriva igen. Jag skulle kunna börja med att publicera det brev jag skrev till Goliat på vad som skulle blivit hans tjugosjätte födelsedag, men jag ska låta bli. Jag är säker på att han har läst det och det är huvudsaken. Hans namn sitter ingraverat på en ring som pryder mitt högra ringfinger, hans vackra ansikte pryder ju min vänstra vrist. Ord kommer aldrig kunna beskriva vad han betyddde för mig. En del av migg hjärta dog och jag kan inte annat än att förevigt önska att han har det bra där han är.

 

Så, på torsdag nästa vecka börjar jag jobba. Ny skola, nya kollegor, nya elever, ny rektor. Nytt, nytt, nytt! Jag har tappat bort mitt välkomstbrev och aldrig känt mig så nervös över något som nu. När jag började i Södertälje var jag lika omogen som en grön banan. Kanske naiv och helt utan förväntningar. Nu har jag ju EN hel termins erfarenhet. (förstå min irroni) Den där rösten som försöker vara snäll mot all självkritik säger ju att jag inte behöver oroa mig. Alla har varit nya någon gång. Men min självkritik gnager i bröstet. Vad kan jag efter fem och ett halvt år? Jag har aldrig känt mig så osäker.

 

 

 

 

som en skänk från ovan fick jag mitt första riktiga lärarjobb.

förra veckan bjöd på tre intervjuer. ett trött huvud och över tre timmars egotalk.

vilken situation, höja sig själv till skyarna, få det låta pedagogiskt, naturligt, självklart.

så fick jag återkoppling från en av skolorna, den skolan där det faktiskt kändes bäst.

en ny tid, ett till möte. tre signaturer och jobbet var mitt.

de andra skolorna har inte hört av sig än.

ett sånt flyt. jag har sån himla tur. eller är det skicklighet? kanske är jag ganska bra ändå.

nu ska jag bara slutföra den här sista terminen. skriva, skriva, skriva.

 

meritportföljen tar form.

Daughtry strömar ur mina hörlurar och jag ser hur orden på skärmen blir fler och fler.

Heja mig!

 

desto mer jag skriver, desto mer förtvivlad blir jag.

nu har jag dessutom tappat fokus.

Kejsikiss och en dusch.

 

så var det alltså höstlov.

igår blev det vintertid och jag tror att höstdepressioner är en följd av den.

mörkt, mörkt, mörkt.

idag passar det dessutom på att regna.

jag skriver på min meritportfölj och försöker komma på mitt första ord på det personliga brev som ska skrivas och skickas till arbetsgivare som förhoppningsvis är sugna på att anställa mig.

 

nagellacket väntar på att torka.

tvätten ska hängas, Kejsi ska kissas, jag ska välja kläder tills imorgon, det ska duschas och läggas.

jag ångrar att jag ens målade naglarna.

på måndag tänker jag att det är dax att söka lite jobb.

det är verkligen hög tid för det nu.

det lockar, men samtidigt skrämmer det mig.

kan jag någonting?

klarar jag av det? har jag det som krävs?

den som lever får se.

kanske är det på tiden att skaffa en lärarblogg då.

en sån där mer korrekta formuleringar, stora bokstäver vid meningsstart.

metakognetiva reflektioner om den progressiva utvecklingzonen.

jösses vad vackert.

med selfies från lärarrummet.

något jag däremot borde skaffa mig, är en egen mugg.

 

 

jag gör det här nu.

imorgon är en lång dag, precis som onsdag.

den 22 oktober firar Goliat och jag 10 år tillsammas.

 

jag hörde någon gång att det bästa man kan göra sitt barn är att köpa henne eller honom en häst.

jag får lov att hålla med. jag tänker nu bortse från pengar och bortskämdhet, jag är fullt medveten om att det är en stor del i det här med att ha hästintresserade barn.

 

jag har världens bästa föräldrar. när jag var 14 år köpte de mig och mina systrar en häst.

en 15 årig lugn och trygg fjortdhäst valack. han visade sig sen bli min allra bästa vän.

när jag ger mig tid att fundera på de här tio åren inser jag hur mycket jag lärt mig, inte enbart saker som handlar om det otroliga ansvar det innebär att ha en egen häst. jag har insett hur otroligt mycker man kan älska någon. någon som verbalt inte säger något. någon som bara väntar i hagen, som följer med på utflyckter, sommarlov, vinterturer, promenader i spöregn, som fortfarande välter hinken med borstar och alltid gör en dålig dag till en bra. det finns faktiskt inte ord för hur lycklig jag är över de här tio åren.

 

på riktigt tack till min pappa och mamma!

Jag hade inte kunnat önska mig än bättre kompis.

 

Ron Pope, examensarbete.

Lektionsplanering.

post-it-lappar.

rabarbersaft.

beställt nya gardiner.

längtan till julen.

söndagar är underskattade dagar.

 

 

två veckor kvar på min sista praktik, som lärarstudent.

hej å hå.

idag är det lördag. jag plitar på min uppsats. ord, efter ord.

om två månader ska den anmälas för examinering.

jösses. time pass by.

efter praktiken ska den bli klar. precis som meritportföljen. precis som allting annant.

då ska jag skriva klart mitt kapitel som student. då ska jag börja nästa kapitel.

 

 

 

 

 

We don't have to be ordinary
Make your best mistakes
Cause we don't have the time to be sorry

nämen, ytterligare en godbit.

 

okej. måndag, 1 september. sista terminen på lärarprogramet.

höst, jacka till stallet.

på riktigt, nu är de nära, nära slutet.

 

men nu är det kväll, jag har läst två kapitel i den första boken.

det får mig att inse hur rätt det är,

min utbildning, ett av mina val i livet känns terminen innan valets slutförande så himla bra.

 

 

äntligen, hemma.

inte programmet äntlgen hemma utan. äntligen, hemma!

idag har jag till exempel uppskattat att dricka te ur mina egna muggar.

jag har gjort iordning på balkongen, hängt upp nya gardiner och fixat med bilderna jag beställde.

nu fattas bara Fredrik.

ja, han är sjuk och kvar på Öland.

så nu är jag ensam i lägenheten, eller ja, Kejsi och jag. vi ska väl sysselsätta oss med att gå Strängnäs runt eller nått. utanför blåser det höstvindar, något jag egentligen inte vill säga högt.

inte höst, inte redan. jag är inte klar med shorts och varma kvällar. något jag inte är färdig med är ljuset. alltså, snälla, snälla inte mörker, grått och regn.

skulle väl vara för min gula regnkappa jag köpt då, men enbart för den. regnet alltså.

14 grader visar termometern, vad har man på sig då?

Fredriks fleacetröja, typ.

 

 

Skåne är så fint.

jag är kär.

ja, alltså jag är ju alltid kär i Fredrik, men just nu även i Skåne.

det är fina skogar, havet är så nära, massor med vackra fält, vackra hus och fina hamnar.

jag kan verkligen inte minnas när jag kände mig så här ledig senast.

vi har gjort massor med saker, gått på fina spår, klättrat i berg, shoppat, fiskat krabbor, solat och jag har läst ut en bok. jag har dessutom fått massor med semesterdrömmar uppfyllda. köpt frallor på konditoriet under morgonpromenaden, valt glass ur GB-boxen, ätit kulglass i hamnen, gjort ingenting, löst korsord på kvällen, funderat på att gå upp och sen somnat om.
på måndag anländer vi till Strängnäs igen. till lägenheten, till våra tomater på balkongen och till ytterligare två lediga veckor.

så kom den, dagen då jag kanske slutade mitt allra sista sommarjobb.

jag hade så brottom hem till lediga dagar att jag inte ens kände efter hur det kändes.

nu är jag i Skåne, i Fredriks sommarparadis och det är ett paradis.

vi har gått och gått och gått, tittat, handlat och ätit mat.

Viken är en vacker plats, förutom den jättespindel som igår dök upp på väggen, trillade ner och försvann.

när vi lämnar det här paradiset i helgen är det för att återkomma till vårt egna paradis.

till gräddhyllan. till lägenheten och alla tomatplantor som pryder balkongen.

sommaren har bjudit på cirka 1000 bilder, det betyder alltså att ett besök på Ikea och en beställning av fotografier står på min att göra lista när mina två återstående lediga vekor väntar i Strängnäs.

 

två dagar kvar innan lördag, egentligen så är lördag inte = med helg när man jobbar i butik,

men den här lördagen är = en vecka kvar till Fredrik kommer.

egentligen är det någon sommarkväll i Borgholm, som jag tänkt gå på med mamma och pappa.

det blir inte så, för de åkte mc och hörde aldrig av sig.

därför blir det en tur i solen med Goliat och Kejsi.

sommaren har verkligen anlät på riktigt, trettio varma grader hela dagen.

pust och svett.

 

troligtvis är det där min nästa man.

aa, efter Jason Mraz, Brolle och Håkan Hellström

texterna, rösten - vilken man.

 

idag har jag varit ledig, så ledig att jag legat som en padda på gräsmattan typ hela dagen.

det har resulterat i en röd nyans i mitt ansikte, en vit rand på ryggen och två grisrosa skinkor.

mycket vackert.

om två veckor kommer min bättre halva att vara på Öland vid den här tiden.

det är en efterlängtad tid, då det varit mycket tuffare än jag kunde tänka mig.

men två veckor av fem är kvar, 2/5. det betyder att det går åt rätt håll nu.

nedför, om man tänker att man cyklar och hela kullen är fem, då är toppen på 2,5 och nu har ju 3 av 5 gått, alltså precis när nedförbacken visar att cykeln kan rulla fort.