plugga, plugga, pluugga.
meritportföljen tar form.
Daughtry strömar ur mina hörlurar och jag ser hur orden på skärmen blir fler och fler.
Heja mig!
desto mer jag skriver, desto mer förtvivlad blir jag.
nu har jag dessutom tappat fokus.
Kejsikiss och en dusch.
v.44
så var det alltså höstlov.
igår blev det vintertid och jag tror att höstdepressioner är en följd av den.
mörkt, mörkt, mörkt.
idag passar det dessutom på att regna.
jag skriver på min meritportfölj och försöker komma på mitt första ord på det personliga brev som ska skrivas och skickas till arbetsgivare som förhoppningsvis är sugna på att anställa mig.
annars vore det ju rätt obekymmersamt att spola tillbaka tiden till i somras.
snart där
nagellacket väntar på att torka.
tvätten ska hängas, Kejsi ska kissas, jag ska välja kläder tills imorgon, det ska duschas och läggas.
jag ångrar att jag ens målade naglarna.
på måndag tänker jag att det är dax att söka lite jobb.
det är verkligen hög tid för det nu.
det lockar, men samtidigt skrämmer det mig.
kan jag någonting?
klarar jag av det? har jag det som krävs?
den som lever får se.
kanske är det på tiden att skaffa en lärarblogg då.
en sån där mer korrekta formuleringar, stora bokstäver vid meningsstart.
metakognetiva reflektioner om den progressiva utvecklingzonen.
jösses vad vackert.
med selfies från lärarrummet.
något jag däremot borde skaffa mig, är en egen mugg.
bortskämd unge!
imorgon är en lång dag, precis som onsdag.
den 22 oktober firar Goliat och jag 10 år tillsammas.
jag hörde någon gång att det bästa man kan göra sitt barn är att köpa henne eller honom en häst.
jag får lov att hålla med. jag tänker nu bortse från pengar och bortskämdhet, jag är fullt medveten om att det är en stor del i det här med att ha hästintresserade barn.
jag har världens bästa föräldrar. när jag var 14 år köpte de mig och mina systrar en häst.
en 15 årig lugn och trygg fjortdhäst valack. han visade sig sen bli min allra bästa vän.
när jag ger mig tid att fundera på de här tio åren inser jag hur mycket jag lärt mig, inte enbart saker som handlar om det otroliga ansvar det innebär att ha en egen häst. jag har insett hur otroligt mycker man kan älska någon. någon som verbalt inte säger något. någon som bara väntar i hagen, som följer med på utflyckter, sommarlov, vinterturer, promenader i spöregn, som fortfarande välter hinken med borstar och alltid gör en dålig dag till en bra. det finns faktiskt inte ord för hur lycklig jag är över de här tio åren.
på riktigt tack till min pappa och mamma!
Jag hade inte kunnat önska mig än bättre kompis.
oktober
Ron Pope, examensarbete.
Lektionsplanering.
post-it-lappar.
rabarbersaft.
beställt nya gardiner.
längtan till julen.
söndagar är underskattade dagar.
det är aldrig för tidigt för man vet aldrig om det kan bli försent.
snart är det slut.
två veckor kvar på min sista praktik, som lärarstudent.
hej å hå.
idag är det lördag. jag plitar på min uppsats. ord, efter ord.
om två månader ska den anmälas för examinering.
jösses. time pass by.
efter praktiken ska den bli klar. precis som meritportföljen. precis som allting annant.
då ska jag skriva klart mitt kapitel som student. då ska jag börja nästa kapitel.
