i Nyköping för utveckling.
debuten.
så var den avklarad. min och Goliats debut i bruksridning.
något darrig och väldigt lättad fick jag sitta av efter dryga tio minuter på en kärlekskrank herre.
bra ridet på "unghästen"
stod det som avslutande kommentar på protokollet.
unghästen ja, 22 år.
motsvarande ungefär 70 år på en människa.
något frustrerande är att jag vet att trava över pressäning inte är något problem, låta mig hoppa av å på på konstiga saker, inte heller är några problem och att stå stilla råkar tillhöra en av sakerna han vanliga fall är riktigt duktig på, syntes inte idag.
övning ger träning, eller hur var det med det där..
å samtidigt som han gör mig frustrerad, eftersom jag vet att det är ren vilja å dumheter (känslor för Noblesse) som gör att det det inte riktigt funkar som det ska i hans huvud, kan jag inte låta bli att skratta åt honom. knäppis, bete sig som en nyförälskad tonårspojke, som inte kan slita blicken från sin flickvän, som måste vakta på henne så ingen annan råkar komma lite för nära. när han egentligen borde vara farbrorn på bänken i parken, som matar småfåglarna innan elvakaffet och som sen äter middag klockan fem med sin lilla tant.
delvis handlar det även om mig själv. hur ska jag göra för att vara mer intressant och känsloväckande än hans förälskelse? hur ska jag göra för att han ska lägga sin fokus på mig i tio minuter? det är svårt att öva på sånt, när han i vanliga fall inte beter sig så. och lite är det väl det som är charmen med djur, att de är just djur. att de inte alltid gör som vi tänker och vill att de ska göra. för lyckades man alltid, skulle man ju heller aldrig uppskatta när det blev precis så där bra som man vill. som när det efter en hel sommars tjatande på Kejsi att det inte går att springa framför Goliat när vi galopperar och det en gång händer att hon springer precis i den positionen där jag vill att hon ska vara.
en sak är ju säker och det är ju att han är pigg för sin ålder.
men för att vara första gången ska jag inte klandra någon.
vi tog oss runt banan, vi kom inte sist, aldrig tidigare har det gått så bra att lasta, vi spenderade hela dagen i Nyköping bland massa andra hästar, hundar och människor. vi är fler än en erfarenhet rikare och kan ju trösta oss med att det hade kunnat gå mycket sämre.
så var den avklarad. min och Goliats debut i bruksridning.
något darrig och väldigt lättad fick jag sitta av efter dryga tio minuter på en kärlekskrank herre.
bra ridet på "unghästen"
stod det som avslutande kommentar på protokollet.
unghästen ja, 22 år.
motsvarande ungefär 70 år på en människa.
något frustrerande är att jag vet att trava över pressäning inte är något problem, låta mig hoppa av å på på konstiga saker, inte heller är några problem och att stå stilla råkar tillhöra en av sakerna han vanliga fall är riktigt duktig på, syntes inte idag.
övning ger träning, eller hur var det med det där..
å samtidigt som han gör mig frustrerad, eftersom jag vet att det är ren vilja å dumheter (känslor för Noblesse) som gör att det det inte riktigt funkar som det ska i hans huvud, kan jag inte låta bli att skratta åt honom. knäppis, bete sig som en nyförälskad tonårspojke, som inte kan slita blicken från sin flickvän, som måste vakta på henne så ingen annan råkar komma lite för nära. när han egentligen borde vara farbrorn på bänken i parken, som matar småfåglarna innan elvakaffet och som sen äter middag klockan fem med sin lilla tant.
delvis handlar det även om mig själv. hur ska jag göra för att vara mer intressant och känsloväckande än hans förälskelse? hur ska jag göra för att han ska lägga sin fokus på mig i tio minuter? det är svårt att öva på sånt, när han i vanliga fall inte beter sig så. och lite är det väl det som är charmen med djur, att de är just djur. att de inte alltid gör som vi tänker och vill att de ska göra. för lyckades man alltid, skulle man ju heller aldrig uppskatta när det blev precis så där bra som man vill. som när det efter en hel sommars tjatande på Kejsi att det inte går att springa framför Goliat när vi galopperar och det en gång händer att hon springer precis i den positionen där jag vill att hon ska vara.
en sak är ju säker och det är ju att han är pigg för sin ålder.
men för att vara första gången ska jag inte klandra någon.
vi tog oss runt banan, vi kom inte sist, aldrig tidigare har det gått så bra att lasta, vi spenderade hela dagen i Nyköping bland massa andra hästar, hundar och människor. vi är fler än en erfarenhet rikare och kan ju trösta oss med att det hade kunnat gå mycket sämre.
Kommentarer
Trackback
