Den bittra sanningen om bloggare (med sociologisa glasögon)
jag skulle kunna skriva ett tråkigt inlägg om hur mycket jag gjort idag.
jag låter bli. jag låter bli med att skriva något alls idag.
det är bäst så, för allas trevnad.
eller för allas bästa, mer.
för den som missat, det är dumt att blogga.
en bloggare är en aktör i samhället, som alltid befinner sig i den främre regionen ,
dessutom är man som bloggare bra på att överdriva sina sociala situationer.
okej, på ren svenska.
som bloggare måste man ständigt spela en typ av roll,
för att kunna leva upp till allt man skriver, eftersom att mycket som skrivs är påhitt.
vilket då leder till att man aldrig får chans att slappna av.
jag var tyst, jag orkade inte idag.
gruppen var enig.
jag skrattade åt det efteråt,
tänkte att det är synd om mig själv som är tvungen att ljuga om min vardag
och ständigt känna att jag är iaktagen av mina läsare, så att jag inte kan slappna av.
så, för den som tänker fortsätta läsa..
idag har min semniariegrupp konstaterat att bloggare är en falsk homogen grupp,
som lever i någon typ av låtsats värld.
Ta det jag skriver med en nypa salt.
därför, när jag nu blivit påkommen är det lika bra att jag erkänner...
det här är Goliat, ni vet den där gula hästen jag spenderar ganska mycket tid tillsammans med.
Tommy Körberg – Jag vill ha dig här - (When I Close My Eyes)
