MariaCecilia

det kan ta slut för alltid eller hålla på för alltid
ibland är det så

vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda
men allt det här vänder sig in i mig

min mp3 har vaknat till liv igen, med lite batterier ifrån Ikea så var problemet löst.
mp3 betyder att jag äntligen kan lyssna på mina gamla älsklingslåtar.
Håkan har jag fått av Hanna, eller nej. fått låna.
vi delar ju på Brolle, men Håkan. Håkan är Hannas.
ibland kommer man på låtar som passar så bra med allt man känner.
idag gjorde Håkan det.
det är så jag säger det.

idag ramlade jag. igen.
idag var det en äkta bananskalshalkning.
det gjorde så himla ont. jag höll på att börja gråta.
hela fafnevägen är en skridskobana.
jag hasade fram på mina converse till tåget
tappade fotfästet, ena benet flög upp, det andra följde efter. en halv meter, sen.
rakt ner på marken.  
jag kände hur rumpan blev blå (nästan iaf) och hur svanskotan verkligen gjorde sig påmind.
fruktansvärt. smärtan spred sig längs med hela ryggraden.
att sitta på tåget och bussen till och från skolan var en plåga.
Guldmedalj till den som kom på väkttabletter, så jag kunde rida nu på kvällen.


snart ska jag tilldela mig själv en guldmedalj.
jag ska plugga.
ibland känns det iaf som någon form av morot skulle vara lite till hjälp.
jag längtar så himla mycket till sommaren.
om klockan inte blir allt för mycket ska jag börja en ny spellista.
den som jag förtillfället tjatar ut på spotify har jag döpt till 2011, då allt var upp och ner.
snart tror jag att jag har båda fötterna på jorden igen.
Våren 2011.
kort och gott, inga olyckliga kärleksballader.
nej, nu får det vara bra på tycka synd om mig själv.