tisdag.

när känslorna hinner i fatt.
jag har sträck baksidan av mitt vänsta lår.

jag vet att Snöflinga är där hon ska,
för igår när jag gick ut efter att hon lämnat oss såg jag ett stjärnfall.
ett tydligt, stark stjärnfall igenom det tunna molnen.
hon är hos mormor och morfar nu.
med Gusten och Plussan.
precis som det ska vara.

jag ska skriva rent mina anteckningar ifrån dagens föreläsning.
sen ska jag lägga huvudet på kudden och komma en dag närmre fredagen den 18 februari.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0