MariaCecilia

Idag jobbar jag min sista dag. Imorgon kommer Hanna. Imorgon börjar mitt sommarlov. Från och med nu vågar jag påstå att jag är lycklig igen. Ibland händer saker som man blir olycklig av. Men, med mina bästa, fina vänners hjälp har jag förstått att det inte är värt någonting. Det är inte värt tankar å tårar. Det betyder inget, det betydde inget och det är slut. Jätteslut. Eller det började i för sig aldrig, men nu. Slut! Det handlar om inställning å jag orkar inte lägga min sista vecka på känslor som inte är värda att finnas. Jag ska lägga min vecka på Hanna. Det blir alltid bra.