onsdagsfunderingar.

det slog mig just.
igår var det sex år sen Isabelle dog.
det betyder alltså att det var sex år sen vi gick i åttan.
sjukt. på söndag fyller jag 21 år.
varför är livet orättvis, varför får inte alla chansen att ha åldersnoja över 20 plus?
varför hinner vissa inte ens få noja över 15 år?
Jehovas vittnen knackade på dörren idag, ville att jag skulle komma på deras möte.
ibland tror jag på Gud, det är en tröst.
ibland tror jag inte på Gud.. eller om han finns, då är han riktigt orättvis.
om Gud är god genom snäll, då finns han inte.
jag hatar Jehovas, äckliga sekt som inte tror att alla kommer få uppleva paradiset.
jag ska dit, alla ska dit.
jag ska dit och träffa mormor, morfar, Isabelle och alla djur igen.
nu ska jag ut, att tussilagon blommar är ett tecken på Gud.
Hur tusan går det till annars?



Till Isabelle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0