någon gång blir man kanske proffesor.

ingen sympati, inte ens lite förståelse.
åh, vad jag älskar lärare som kan tänka sig in i en students liv.
undra till vilket semantiskt fält ironi hör.
blä!
man blir omotiverad av sura lärare. känner att man inte har lust.
samtidigt som jag lovar mog själv att jag inte ska bli sån, jag ska bli mycket, mycket bättre
så kanske är det bra att träffa dåliga, då vet man ju hur man inte ska göra.


just nu är jag kluven, jag funderar på å hoppa av distanskursen.
det är massor som jag inte fattar i skolan och jag måste klara typologikursen, för jag orkar inte göra om.

nu ska jag plugga fonetik, för det är min nya passion!

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0