MariaCecilia

jag hade skrivit ett jättebra inlägg om min förundran över den svenska grammatiken, det va riktigt vackert. men suck å stön så försvann det. ååh!! jag dööör. vad irriterande, jag tänker inte skriva om det. det är lönlöst, slöseri med tid, som borde spenderas på att sätta sig in ännu mer i grammatikens djungel.

dock ska jag delge min förvåning över att grammatik är så stort och att det inte läggs mer fokus på den, vid undervisning av svenska elever. jag har 14 årig skolgång i min ryggsäck, men kan bara minnas Dags, grammatikboken under mellanstadiet. verb som var saker man gjorde, substantiv som var saker man kunde ta på, solen till exempel (mmm, visst..?) och adjektiv som va ord som beskrev något, eller någon och sen hårda och mjuka vokaler som tragglades in under lågstadiet. i nian, gick vi under en lektion igenom subjekt och predikat, gissar att det var ett måste, men sen. slut på grammatikenshistoria i Cecilias liv. till för några veckor tillbaka. det som jag under typ sex tre timmaspass hört om svenskgrammatik och språkinlärning är.. så mycket mer än vad dags visade. kanske var man inte mogen, men att iaf kunna de grundläggande begeppen kopplat till svenskgrammatik borde vara obligatoriskt och höra till Svenska A. det skulle underlätta, ge mer förståelse. till varför en barn, inte alls behöver låta eller kännas fel. tänk om jag va politiker.

nog om det.

förövrig har dagen bjudit på
mysig frukost
promenad till Goliat
lyckad ridtur på banan (inte banan nu, som frukten) de skilda stammarna ändrar uttalet. en banan, en bana. då en banan har två vokaler blir uttalet gravt, två uppgångar.  (åå, vad jag glänser)
intag av alla hästar
bussen hem
mat
försök till plugg.. som nu ska påbörjas