MariaCecilia

det är med fjärilar i megn jag skriver det här
imorgon åker jag verkligen, jag åker till Afrika
till landet jag bara pratat om, hört talas om, där många är fattiga, vissa är föräldralösa, några är sjuka, en del bor på gatan, andra arbeter med att sälja sig själva. jag ska dit, jag vill rädda världen, jag kommer inte kunna göra det nu, men jag kommer kanske kunnahjälpa. i alla fall få se med mina egna blåa ögon hur det är. blåa ögon, oskyldiga. vi är inte oskyldiga här, vi lever i överflöd
i-landsproblem

jag har iaf en väska med gossedjur med mig ner
och en väska med kläder, Petronella ska få en påse med gamla skor, vi kommer hjälpa

---

jag vaknade bredvid Klas imorse
sånt är lycka, oövervinnerlig lycka
- säg vad det är som känns så bra, inte bara att det känns bra.

så här är det, jag kan inte förklara
du får mig att le, det känns så enkelt med dig, inte tillkrånglat, inte konstigt
så himla bra, ett leende, en puss, min hand i din, din röst i telefonen
det är småsaker som gör det stora, jag mår bra tillsammans med dig, du får mig att känna mig lycklig,
jag är inte hemma den 24, två månader
det känns mer, det känns längre
jag vill vara hemma då, vara nära dig

imorse gjorde gick Hilma och Klas samtidigt till skolan, en puss hejdå till Hilma, sen gick de.
det är fint, det är en sådan lycka
jag vet inte varför. men sånt gör mina dagar, små saker som känns viktiga, omtamke

Goliat var bus igår, fullfart på stubben, det var bäcksvart , halt och hårt
för jag är världens mest ansvarstagande matte ;)
älskhäst!