MariaCecilia

fyra år med Goliat

älskade, söta, gula, bästa, underbara lilla fjordhäst
du och jag i fyra år, det låter inte så länge, men det är guld värt.
jag var 14 år när jag fick dig av pappa
du har sett min ungdom, du vet allt om mina kärlekar
om mina lyckade resultat, om mina nergångar
du vet vad tänker, vad jag känner
när jag har läxor och när jag är ledig

älskling, vi har gjort så mycket och mer ska det bli.
jag tänker inte ge upp bara för att jag snart ska ta studenten.
Goliat, du ska med mig och plugga vidare. jag klarar mig inte utan dig

vi har gått omkull i snön, för att du fick spring i benen
vi har lussat på ridskolan
vi har badat 
vi har ritit till Åker
vi har varit på Öland

jag har insett att du är underbar, att jag inte skulle kunna leva utan dig
jag kommer ihåg för två år sen.
du var sjuk. du hade em liten tagg i ditt ben. du skulle opereras, jag trodde att du skulle bli en ängel, har aldrig sett dig så nere, Goliat du var ledsen då. men du blev frisk, hon va en ängel utan vingar hon som tog bort din tagg, det tog hela vintern att bli frisk, att komma på benen igen. men vi klarade det, tillsammans. alltid tillsammans

belong together