MariaCecilia

gårdagen var en mardröm.

halv åtta ringde det från stallet,

Goliat var sjuk.

min värld rasade samman.

Hampus och jag åkte till stallet, möttes av en trött, loj, hängig man.

efter samtal med veterinären, som kom ganska fort, mest på grund av väldigt låg temp.

konstaterades det att tarmarna inte var som de borde.

sprutor i halsen och slang genom näsan.

sen ett evigt väntatnde.

om hästen bara kunde bajsa.

tio timmar i stallet.

ett break, mer tid i stallet, någon timmes sömn.

halv tre åkte jag tillbaka, bajs!

aldrig förut har jag blivit så glad över bajs.

magen var igång.

nu är det vila, återhämtning och mat i små portioner som gäller.

sex var jag tillbaka i stallet, mer bajs och något piggare. normal temp.

vilken lättnad, en sten försvann från mitt hjärta.

känslan av hjälplöshet och otillräcklighet är värst.

 

nu är det jag som har feber.

känner mig trött och hängig.

halsen gör ont och näsan börjar täppa igen.

 

dessutom, ska det tilläggas.

att jag är omringar av världens bästa människor.