när verkligeheten gör ont.

efter ett ytterligare avsnitt av vad som kan vara bland det mest berörande jag sett.
Torka aldrig tårar utan handskar.
efter tidigare förälskelse i böckerna om Juha, kan jag inte annat än beundra Gardell.
det är vackert.
å fruktansvärt tragiskt.
filmen utspelar sig visserligen 20 år tillbaka i tiden
vad gäller fördomar om homosexuella, så finns de kvar.
alldeles för nära.
 
förutom den där bra vuxna jag ska bli,
ska jag komma på ett vaccin.
ett mot hiv.
ett mot cancer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0