sova på bussen.

Vad trött jag blir. Dels för att klockan bara är åtta och jag har varit vaken i tre timmar. Men också på granskade, dömande människor. Människor som tror att de är så himla mycket bättre än alla andra. De tittar på en, har näsan lite högre upp än de flesta andra. Tittar en gång till, petar upp näsan ännu mer i skyn. Kanske är det dem som önskar sig en surfplatta. Lite bättre än fred på jorden. Lite. Ibland. Kanske. Eller inte alls. Bara jätte, fruktansvärt tragiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0