MariaCecilia

jag brukar inte bli mållös.
faktiskt inte, men nu undrar jag faktiskt vad jag ska skriva.
känslorna är blandade.
sluta skriva, som tydligen är en önskan tänker jag dock inte göra.
oja, kilon hit å kilon dit.
det var som jag å Hanna sa.
vissa går inte upp ett gram, andra behöver bara titta på julbordet för att öka några.
man har ju fått sin kropp, det är liksom lika bra att tycka om den som den är.
självklart kan man sluta äta, frågan är dock om en rosa slang är snyggare än en gris. jag vet inte.
jag blir ledsen, jag ska erkänna det.
man kan tycka jag ska göra korv av Goliat, att jag har fula glasögon, att jag ser ut som en gris, eller att jag ska dö. men att tala om det. att medvetet göra någon ledsen. jag fattar inte det.
säg vad jag har gjort istället? varför jag är värd att få se de där kommentarerna.

samtidigt som jag blir ledsen, kan jag inte låta bli att skratta.
det är SJUKT patetiskt.
snälla, söta rara skaffa ett bättre liv.
ett mer utvecklande och givande.
ett jobb, börja plugga, köp ett husdjur, skaffa en hobby.
gör någonting som lyfter upp istället för trycker ner.
gör någonting som ger ett värdigare liv än att klaga på andras.

det sämsta är anonymiteten.
fegis!