MariaCecilia

Hampus har rätt.
det är jag och Goliat,
så har det varit sen länge tillbaka och så ska det förbli.

idag är en trött dag. jag har sovit middag.
bäst på hela dagen var min två timmars tur med Goliat.
solen sken, vi busade i skogen, sprang jättefort och sjöng jättehögt.
eller, alltså jag sjöng och Goliat sprang.

jag har seminarium imorgon som jag känner mig ganska förberedd inför.
dock är jag lite fundersam, den nya lärare. han är verkligen jättehäftig.
har bubblar av åsikter, men håller dem för sig själv (nästan)
vad som gör mig fundersam är att han tror att alla ska bli statsvetare.
när jag blir stor ska jag bli lärare.
jag tänker inte ställa mig kritisk till makt.
inte i den bemärkelsen makt i staten Sverige, makt i EU, globaliseringen, FN.
han missar liksom att vi ska bli pedagoger och inte kritiker, det är lite tokigt.
faktiskt. dumt för ryggsäcken vi ska bära med oss.
dock kan jag inte låta bli att tycka att det är intressant.
tänk om vi bara är blåögda (inte bokstavligen) och en del av ett politisktspel.
kanske, någon gång, när jag bli ännu större, då ska jag bli statsvetare.

Train – Hey, Soul Sister