en förklaring, en liten förklaring om kärlek
jag ska avsluta bloggandet 2009 med en kärleksförklaring, jag vet inte om den blir lång eller kort. jag vet inte riktigt hur jag ska skriva heller. men jag ska publicera det, för att visa att det är sant. jag ska vara ärlig helt enkelt. det är vackert. oerhört vackert. med ärlighet.
24 november 2008
en vanlig dag, en dag då hilma fyllde 9 och jag fick en pojkvän. får ma en pojkvän, skaffar man sig honom, vinner man.. eller förtjänar? jag vet inte och det hör inte till saken. saken med pojkvännen var att han var Klas. Klas Larsson. det gick relativt fort, från noll till hundra kan man säga, på typ minder än en vecka. sammanfattat. facebook, msn, sms, promenad, min källare, film, kyss, sova över och frågan. den där frågan jag aldrig skulle våga ställa. "är vi tillsammans?" så, den 24 november.
så nu, idag sista dagen på vårt första hela år tillsammans sitter jag och tänker. livet, framförallt kärleken är allt annat än en dans på rosor, saker blir fel, man missförstår, sårar och blir sårar. tårar kan flöda, visst. men förlåt, ett litet ord kan inte få runna tårar att sugas uppp igen, men förlåt kan samla ihop tårarna i hinkar, så man kan vattna med dem. vatten får saker att växa, kärlek att växa. växa ännu, mer och ännu starkare, först då inser man innebörden av JAG ÄLSKAR DIG. efter tårar.
så, dit jag vill komma är hur viktigt det är att ha Klas. jag kan förstå att jag inte alltid är lätt att ha att göra med, då stubinen är kort och jag lätt blir irriterad, men att få höra att man är söt, fast att man tycker att man ser ut som en.... (illa iaf) att få höra att man är duktig, fast att man inte ens.. (ja vad man nu inte klarar av). att få somna bredvid någon som precis innan lampan släckt, sagt, jag vill ha dig. jag tycker om dig. det är underbart. jag är dålig på att visa att jag känner som jag gör. jag ska bättre mig! det är inget nyårs löfte, det är förändring.
jag är kär i Klas, så är det och så ska det förbli!
24 november 2008
en vanlig dag, en dag då hilma fyllde 9 och jag fick en pojkvän. får ma en pojkvän, skaffar man sig honom, vinner man.. eller förtjänar? jag vet inte och det hör inte till saken. saken med pojkvännen var att han var Klas. Klas Larsson. det gick relativt fort, från noll till hundra kan man säga, på typ minder än en vecka. sammanfattat. facebook, msn, sms, promenad, min källare, film, kyss, sova över och frågan. den där frågan jag aldrig skulle våga ställa. "är vi tillsammans?" så, den 24 november.
så nu, idag sista dagen på vårt första hela år tillsammans sitter jag och tänker. livet, framförallt kärleken är allt annat än en dans på rosor, saker blir fel, man missförstår, sårar och blir sårar. tårar kan flöda, visst. men förlåt, ett litet ord kan inte få runna tårar att sugas uppp igen, men förlåt kan samla ihop tårarna i hinkar, så man kan vattna med dem. vatten får saker att växa, kärlek att växa. växa ännu, mer och ännu starkare, först då inser man innebörden av JAG ÄLSKAR DIG. efter tårar.
så, dit jag vill komma är hur viktigt det är att ha Klas. jag kan förstå att jag inte alltid är lätt att ha att göra med, då stubinen är kort och jag lätt blir irriterad, men att få höra att man är söt, fast att man tycker att man ser ut som en.... (illa iaf) att få höra att man är duktig, fast att man inte ens.. (ja vad man nu inte klarar av). att få somna bredvid någon som precis innan lampan släckt, sagt, jag vill ha dig. jag tycker om dig. det är underbart. jag är dålig på att visa att jag känner som jag gör. jag ska bättre mig! det är inget nyårs löfte, det är förändring.
jag är kär i Klas, så är det och så ska det förbli!
Kommentarer
Trackback
