MariaCecilia

sjunger Simpel Plan, gud så himla rätt.
varför känns det så här nu då?
sug

kommer tillbaka efter lovet, halva klassen är i Etiopien.
vi är nio stycken i nästan tre veckor, tomt det kommer kännas.
fick världens tjockaste häfte i globalen, har en novell i kreaktivt skrivande, en psykologiuppgift, en engelskroman och några kapitel i grammatikhäftet.
ååh, älska skolan!

dessutom är jag så trött på stämpeln, på roller, på att folk tror att man är någon som man inte är.
ändring på det va :O

så, gällande rubriken.
ingen är perfekt, inget slår perfektionism, that's it, liksom.
jag är långt ifrån perfekt, jag sträver inte efter att vara det heller.
jag vill vara Cecilia bara :)
ändå känns det som att man måste be om ursäkt för att man inte är den som alla trodde att man var.
fattar du?
jag har inte ändras. jag är fortfarande Cecilia, med samma tankar, samma åsikter, intressen å vad det nu kan vara.