jag önskar att du kunde vara på riktigt igen.

idag blev jag arg på livet.
eller snarare på döden.
jag gick ifrån mamma och pappa för en stund sen
och började tänka på Isabelle.
det är kanske konstigt att säga att jag saknat något jag inte haft på sju år.
men det gjorde ont i hjärtat att tänka på att jag kunde haft henne.
att jag kunde haft en till sån där bästa, bästa vän.
som man antingen ringer när det känns som att allt går emot en,
eller som man träffar för att det är skönt att vara tyst tillsammans med någon,
eller som man skickar ett sms till om hur bra allt är, bara för att solen skiner,
eller någon som man prata i timmar med om egentligen ingeting av den anledningen att orden aldrig tar slut.
och hur det än är, så slutar samtalet, smset, tystnaden eller orden alltid med ett leende.

det är konstigt att det finaste vi får när vi föds är det mest orättivsa som ges bort.
chansen att leva.


Kommentarer
Postat av: Anonym

läskigt. du skrev det där precis när jag var med therese och maria och vi satt och pratade om sånt där och min röst stockades för jag tog upp A. på samma stund... <3

2012-03-25 @ 19:16:22
URL: http://hannana.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0