bussresan

det här inlägget är tillägnat Hanna
http://hannana.blogg.se/

Känslor, det känns som att det är ett aktullt ämne.
idag har jag jag hunnit checka av en del.
först förundrades jag över mig själv.
jag stod i säkert en kvart å bara tittade på när hästarna åt sitt hö.
det var en behaglig känsla.
sen fick jag stressa.
eftermiddagen flöt på, men vissa stänk av pirr i magen.
å så skulle jag hem, det är hit jag vill komma.
tåget var en timme sent, jag blev sur.
irriterad på SJ som inte sköter sig.
jag som pendlar mycket får faktiskt känslan av att det inte verkar skämmas över att de misslyckas heller.
de kollar biljetter, de surar på folk, de kräver betalt fast att tåget är två timmar försenat, de sätter inte in extra bussar utan förväntar sig att folk ska ta sig dit de ska iaf.
som igår, när jag fick ta bilen. det kostade mig massor med mer pengar,
men annars hade jag fått ytterligare ett U.
saken var inte SJ, faktiskt.
sur blev jag, men orkade inte bråka. utan bestämde mig för att ta bussen.
stressigt blev det igen, men jag hann.

i busskön står tre tjejer, någonstans mellan 14-17 år.
de skrattar. man får skratta.
men de skriker, pratar jättehögt och låter tiotusen gånger så mycket som vanliga tonårs tjejer brukar göra.
jag nämde att de var tre stycken.
de tar upp åtta platser.
trots min höga musik i öronen hör jag varje ord de säger.

bussen var full, det var fler än jag som var irriterade på SJ
jag undrar om det var fler än jag som var irriterade på tjejerna?
de var sjukt mycket jobbigare än SJ.

men varför?
varför ska de låta så mycket.
jag struntar i deras killar i Skåne, i att de fryser om sina ben,
i att deras väskor är tunga och i att det är halt på vägen.

är det kanske jag som är konstig.
gammal och grå.
fast det är omöjligt, lite vett har man väl i huvudet.
folkvett.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0