fonetik,Goliat och en låt
uppgiven
jag har alltid, utan att skryta tyckt att jag har hängt med i skolan. förstått, jobbat på hemma och lämnat in uppgifter, uppsatser och skrivit prov, men resultat som varit på den nivå jag tänkt.
just nu pågår fonetikkursen och jag känner inte alls som förut. jag läser, skriver .. men jag fattar ingenting. franskan i tvåan eller engelskan i åttan var hela värden då, men nu!! Jag var ung och dum, visste inte vad svårigheter var. det värsta av allt är salstentan, en hel förmiddag i ett klassrum, skrapande pennor, gnuggande sudd, tysta suckanden.. jag ska inte ta ut förlusten i förtid, men ibland känner man det. det första man inte kommer att klar av i skolan nalkas i vitögat. jag är rädd, det kommer göra sjukt ont. jag har två mål, eller vad jag ska kalla det. att klara högskolan utan U skulle vara en bragd. dessutom vill jag visa att det inte alls är dumt, att hoppa på en utbildning direkt efter stundenten. det där om att vara mogen och inte.. ska det sitta i om jag är 20 år eller 37? jag fattar inte, inte någonting fattar jag. jag tycker att jag är mogen nog att bli lärare, mer mogen för det än att sitta i kassan på ÖB (som pappa alltid som att man fick göra om man hoppade av skolan).
något helt annat, som för tankarna bort från allt vad fonetik heter så löshoppades det idag. Goliat är ingenting annat än bäst. han kanske lite rund, lite stel och lite gammal. men han är så bäst, en meter hoppade han över, klockrent, elegant och med stil. ingen kamera tyvärr. men det ska göras igen och då ska det fotas. 
det är påsken 2005, det är kärlek!
Daughtry - Every time you turn around
I know you're standing there waiting for me to take it on back down the other road, baby
But I won't let ya down
låtar, i all sin enkelhet.
ibland så klockrena!
